Hade funderat på att låta göra en hårmineralanalys under många år, och nu när jag äntligen hade lite extra tid och dessutom mådde skitkasst bestämde jag mig för att slå till. Jag beställde min analys via Big Heart, en hälsoaffär i Norrköping som jag hade sett att folk rekommenderade på nätet (om ni klickar på BigHeart-länken kan ni se exakt hur analysen går till).
Människorna på BigHeart skickade ett kuvert, som jag fyllde med hår. Man klipper typ 5 små tussar från olika ställen på bakhuvudet och skickar in till ett lab. På labet bränns håret och då kan man mäta mineralresterna i askan. Mineralbalansen i håret motsvarar den mineralbalans som har funnits i lymfvätskan under den tid då det brända håret växte ut. Fördelen med en mineralanalys, gentemot ett klassiskt blodprov, är att blodprovet bara visar vilka ämnen som finns i blodet vid exakt det tillfället. Genom att göra en hårmineralanalys får man se hur mineralbalansen har sett ut under längre tid.
Och hur gick det nu då? Här nedan ser ni uppmätta grundämnen och gifter:
Det ser ju inte så farligt ut, eller hur? Lite högt Kalcium, ganska hög koppar, och vad har man egentligen bor och molbyden till? Borde sluta med deo med aluminium i. Märkligt nog ser järnstapeln helt ok ut, jag som alltid har varit kroniskt anemisk, kanske beror detta på att jag käkade väldigt mycket järntillskott under tiden håret växte? (Järntabletter jag inte upplevde någon verkan av, whatsoever, mer än ordentligt ont i magen, mer om detta senare)
Men det är nu som det blir lurigt. Egentligen säger inte själva nivåerna man har av varje enskilt ämne så mycket om hur man mår eller om hur kroppen funkar. Ämnena i kroppen samspelar och för att kunna säga något om den hälsostatus man har i kroppen måste man kolla på vilka förhållanden vissa av dessa ämnen har mot varandra. Och här ser det inte lika bra ut…
I ovanstående diagram är det två ämnen som sticker ut; kalcium (Ca) och koppar (Cu).
Notera att staplarna 1 (Ca/P) och 3 (Ca/K) ligger på dubbelt så högt värde som maxsiffran i diagrammet, och stapel 6 (Ca/Mg) är väldigt hög den också. Enligt mitt analyssvar pekar detta på att min kropp inte kan tillgodogöra sig kalciumet på ett bra sätt (kalciumet måste ligga i balans med de andra mineralerna för att det ska kunna tillgodogöras). Vad som händer när kalciumet inte kan tillgodogöras och uppgå i den allmänna metaboliseringen är att det lagras in i kroppens vävnader och organ, och detta ger på sikt massa hälsoproblem, som stela leder, blodbrist, depression, dålig hy, muskelkramper och sömnlöshet.
Den andra värstingen är koppar och även kopparöverskott är länkat till en massa hälsoproblem; t.ex. blodbrist, järnbrist (man kan inte ta upp järn när man har mycket koppar i kroppen, därav min upplevelse av att järntillskotten jag tog för min anemi inte hjälpte), låg sköldkörtelaktivitet, allergier, huvudvärk, förstoppning, hårförlust, hudproblem, aptitrubbningar och hyperaktivitet.
Vidare är koppar är superintressant för kopparnivåerna tenderar att spegla de nivåer man har av könshormonet östrogen i kroppen (zink speglar progesteron). Östrogendominans är länkat med trista saker som bukfetma, PMS, riklig mens, låg sexlust, deppighet, slöhet och (jag citerar från nätet) “humörsvängningar från helvetet”.
Utöver staplarna med mineralbalanser fick jag veta att min mineralprofil visar följande:
- Låg ämnesomsättning
- Låg sköldkörtelaktivitet
- Låg binjureaktivitet
- Hypoglykemi
- Låg saltsyreproduktion i magsäcken (gör att jag inte kan spjälka maten ordentligt)
- Brist på B6
- Brist på B12
Nu har jag inte alla de symptom jag nämnt i denna bloggpost, men 2/3 kan jag pricka av, i större eller mindre utsträckning. Och det är en enorm lättnad att ha nåt att “skylla på”, det finns en konkret anledning till att jag mår som jag gör, jag är inte bara en snart-i-klimakteriet-kärring som får läkare att kippa efter andan av leda och himla med ögonen, vilket har hänt när jag försökt söka hjälp hos den konventionella vården. Och jag har fått en reell insikt i vilka kosttillskott och kostförändringar som faktiskt kommer att hjälpa mig, men mer om det i nästa inlägg.
Tidsaktivisten 