Om

Stress är inte min grej. Inget får mig att känna mig så kvävd, tilltryckt, att min existens är oönskad, att jag är ovärdig att finnas till som en del av det mänskliga kollektivet. Det får mig att känna skam, skam för att jag inte presterar på tid, skam för att jag inte är den där goa personen som bara fortsätter leverera och som alla blir så glada av. Skam över att vara helt jävla misslyckad.

Och min omvärld säger mig att när jag känner såhär är det mitt eget fel. Jag får inte vara så känslig, jag får sluta ta saker personligt, helt enkelt stå på mig och bli bättre på att säga nej.

Men jag är ju som jag är och även om ingen annan gör det så gillar jag mig själv. Andra kanske drivs av att tjäna pengar, få högre social status eller lära sig mer. Bra för dem! Jag själv drivs av att få dagar när jag får vara 100% mig själv, få känna alla känslor, se alla färger, höra alla ljud och sväva runt i det lyckorus som en blommas doft kan ge. Jag accepterar inte att bli kvävd och mentalt sett nerstoppad i en säck bara för att passa in och därmed kunna förtjäna mitt levebröd och bli lite mer förutsägbar att ha att göra med (vilket är hur min omvärld ofta får mig att känna mig). Jag vill få vara hel och ha tillgång till hela mitt känsloregister och denna blogg handlar om hur jag ska kunna ta mig dit.

Mindfulness är bara hälften, med hjälp av det bekämpas stressen inifrån och det är fine. Men, fängelset står fortfarande kvar. Jag vill sträcka mig längre, att också bekämpa de yttre strukturer som stympar vår mänsklighet. Synvillor, tankefel, konstiga idéer som fått gå oemotsagda för att ingen orkade ta fighten. Att vrida och vända på de stenar i mitt dagliga liv som inte gagnar helheten. Att, helt enkelt, rensa upp all skit så att jag kan må bra. Välkomna!